linnzeena

Pratade innan med en snubbe vid namn Benjamin som påstod sig veta vem jag är och hur jag fungerar,
så nu ska ni alla få veta vem jag egentligen är.

Jag är en känslig och osäker tjej , men har lyckats gömma det med tiden.
Tack vare mitt jobb så har det blivit bättre .
Många ser mig som den personen som har bra självförtroende, och vågar göra i stort sett vad som helst.

Så är inte fallet.
Jag är inte nöjd med själv, och är absolut inte den som hittar på vad som helst.
Jag sätter alla mina vänner och min familj i fokus, ser alltid till att de har det bra innan jag ens tänker tanken att lägga tid och energi på mig själv.
Det är något jag måste jobba på, och det vet jag .

Jag blir nervös av gruppsamlingar , kan inte prata inför stora grupper.
Hatar när folk stirrar på mig.

Jag har haft perioder då jag försökt vara någon annan , och av vissa influenser har det resulterat i att det blivit katastrof, att jag istället gjort bort mig .
Den där "påhittade" Linn kan man få en skymt av ibland även idag.


Jag är den som strävat efter lycka, och ibland vart för desperat för att hitta den.
Man kan väl uttrycka det som så att jag var ung och oerfaren.
Men med en stark kvinna ( min mamma ) som förebild har jag nu hamnat på rätt spår även på den fronten.
Jag kunde vara alla till lags, ta hur mycket skit som helst, oavsett om jag mådde bra av det eller inte, bara för att inte bli lämnad ensam.

Visst , jag kan erkänna att jag rent ut sagt hatar att vara ensam.
Men vem kan man lita mer på, om inte sig själv?
" man kommer aldrig kunna hitta en bättre vän, än sig själv "
Tyvärr tog det lite tid att inse det .
Men bättre sent än aldrig, right?

Att kalla mig egoist är nog det värsta man kan göra.
Jag gör verkligen allt för mina vänner, familj och mitt jobb.
Och det har jag fått betala för.

Jag började träna för iaf tänka lite på mig själv, men något gick snett på vägen ,
och det är inte bättre än idag.
Jag är fixerad vid träning och mat, och man kan väl säga att hela min dag planeras just efter dessa två faktorer.
Jag hoppas att det kommer stabilisera sig.


Jag tror inte på folk när dom säger att jag är vacker, speciellt inte när dom tjatar om det ,
Enligt min mening " sålänge man inte älskar sig själv, så kan man heller inte bli älskad "
Jag blir bara illa till mods när det händer, och det tar tid innan jag verkligen tror på det som sägs .
En människa måste komma mig djupt in i hjärtat för att det ska ske.


En annan sak är att jag ibland inte kan gå in i en affär, jag får ångest och kan i princip bryta ihop,
dock har det bättrat sig radikalt.
Men ångesten återstår.

Dock älskar jag att träffa nya människor och ge folk en chans att lära känna mig.


Jag är inte sån som du tror


Att gå ut på krogen är inget som jag föredrar , men gör det ibland för att vara social.
Jag sitter hellre hemma med ett par kompisar och har trevligt istället.
Då har jag lättare att vara avslappnad.


Man kan säga att jag konstant är rädd om jag går på stan nattetid, och då spelar det ingen roll hur många vänner jag har kring mig.

Jag har många gånger blivit sårad , och är därför väldigt reserverad.
Kan verka som om jag då avvisar folk.
Är det någon som yttrycker sig som såhär; du har så fin rumpa, eller fina bröst.
Då ryggar jag direkt
kanske tror folk att jag klarar av sådana kommentarer ,
men det gör jag inte.




Visste ni kanske om att jag älskar att måla?
Att det är det som jag slappnar av mest av?
Att skapa i största allmänhet , underbara maträtter, och fantastiska målningar?
jag trodde inte det heller, det är väldigt få som vet om det.


Nu efter flytten till Halmstad har jag blivit en mer säker och stark människa.
Jag är gladare och tar det mesta med en nypa salt.
Tar inte skit som jag gjorde från början.
Jag låter mig inte påverkas av negativa människor, utan väljer hellre att sålla bort dem från mitt liv.
Jag tänker mer på mig själv, så väljer hellre att sitta själv än att umgås med folk som får mig att på minsta sätt må dåligt.

Självklart är jag fortfarande rädd och reserverad , men det ser jag som en positiv egenskap.




Kanske har ni nu fått en klarare bild av mig, vilket jag hoppas.
Jag är inte den som ni kanske trodde från första början ,
Jag är så mycket mer än så.