linnzeena

Precis ätit middag med Mr X. Blir alltid lika glad över att få träffa honom. Vilket tyvärr bara gör mig orolig.
Jag tror jag börjar falla, och för min egna skull måste jag försöka sätta stopp, hur ont det än kommer göra.
Vi är starka tillsammans , men när inte ens ordet "tillsammans" funkar i det vi har, så finns det inte mycket att hoppas på.
Vi har bara en dröm gemensamt, mer kommer vi aldrig ha, om inte vissa hinder lyckas försvinna.
Oavsett hur mycket vi än önskar , så kommer hindret kvarstå.
Den enda som kan hitta en utväg är du, jag finns här, men du är låst.
Hur mycket jag än trivs i ditt sällskap, och hur mycket lycka du än bringar, så är inte detta nog. Detta räcker inte för mig.

Du gör mig levande, men jag måste lära mig att leva på egen hand.
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Jag vill inte släppa taget , fastän jag borde.
Jag kommer i vilket fall alltid att vara din vän, och stå där som en klippa du alrig trodde fanns. För med dig, Är jag stark.
Jag önskar att det fanns en lycklig utväg, men nu plågar vi bara varandra.
Föralltid du <3




Snart kommer iaf Alex, vi ska dricka lite kaffe och snacka. Sen är han så snäll så att han kör mig till jobbet för att jag ska slippa slå ihjäl mig (mitt ben är fortfarande blått sen senast jag försökte ta mig till jobbet på egen hand).


Snackade lite med Dennis över telefon innan också, En mer sann vän får man leta efter.
Du fanns vid min sida hela tiden ,även efter uppbrottet med R, fastän du var hans bästa vän. För det är jag evigt tacksam, för hade du inte gjort det hade vi aldrig vart så nära som vi är idag. Snart blir vi sambos för en vecka, med våra två små hundar. Längtar så otroligt, det kommer bli helsuper!
Du&Jag