Les kai den ksereis...
Som om du inte vet...
Du måste förstå mig, jag tycker om dig , men är helt splittrad.
vet varken ut eller in.
Är nog bara rädd att det blir som innan.
Vill att du ska vänta och hoppas på oss, men det är orättvist mot dig.
Jag vet inte om jag någonsin kommer hitta tillbaka eller bli av med den här rädslan.
Du förtjänar bättre än så här.
Men i vilket fall vill jag inte att du försvinner ur mitt liv.
Du betyder för mycket för mig.
Just nu har jag Bili, jag vet ingenting där heller.
Jag menar, han bor på kreta, är alban och är ingen hejare på engelska direkt.
Men om man inte chansar , hur ska man då lyckas i livet och finna styrka och mod?
Det gäller alla val.
"Hellre ångra det jag gjorde än det jag inte gjorde"
Nu ska jag f*n dra igång med träning, hundar och pluggning.
Jag vill bli den där heta och glada Linn igen med glimten i ögat, och jag VILL kunna ge mina hundar allt de förtjänar...
Kanske om jag får in min disciplin igen och mitt självförtroende , så kan jag genomföra allt!?
Jag vet att jag kan bättre än så här.
Ska t.om se till att komma ut och träffa lite nytt folk och skaffa nya kontakter.
Det är jävligt ansträngande att vara såhär underbart! 
